Sitter och sträckläser/skräckläser ”Välkommen till Paradiset” av Jennie Dielemans. Hon skildrar turismen ur diverse o-charmiga vinklar. 

Ett kapitel särskilt värt att nämna är ett reportage från Sapa, Vietnam. Där finns det någonting som kallas ”The union of the Hilltribes”. En föredetta inhemsk man har sadlat om efter ca 25 år som turistguide till att nu kunna titulera sig som människozooägare (stavningskontrollen på min dator gillar inte heller det ordet). Han hade upptäckt att turisterna tyckte det var jobbigt att med honom färdas så långt mellan de olika stammarna att han helt enkelt hade transporterat de inhemska stamfolken till ett och samma ställe. I gengäld får de en risranson en gång i veckan och sjukvård. 

Detta är ett av turisterna välbesökt ställe där de köar utanför olika stammars hus för att komma in och titta runt, ta kort på sig själva i huset, utanför huset, tillsammans med stamfolk och deras barn. Turisterna som skildras i boken tyckte också att stamfolken var oförskämda som tog betalt om man ville ta kort på dem (!).

Det verkar vara ett vinnande koncept, så jag tänker nu att varför inte införa samma sak i Sverige. Vilken utomordentligt bra idé. Jag samlar helt enkelt ihop ett gäng svenskar på en tidigare oanvänd plats i landet, ber dem bygga sina bostäder enligt tradition och tar betalt för att vända deras hem ut och in för allmän beskådan. I gengäld så får de gratis kabel-TV och elektricitet. Ett stopp under rundvandringen på människozoområdet kan vara en s.k. ”medelsvensson” där Volvon, vovven, Lisa, Pelle och trävillan kan granskas in i minsta detalj! Andra stopp på rundvandringen i den ”multietninska byn” kan t.ex. vara Dalmasar, Samer, förortsbor samt Österbymalms- OCH Söderbymalmsbor (för alla vet väl inte vilken totalt-dag-och-natt-skillnad det faktiskt är mellan människor som är från dessa två områden. Det är faktiskt viktigt att inte blanda ihop dem med vanliga stockholmare och framförallt inte med varandra!;P)

Tänk dig då att det vid 9-tiden på morgonen ramlar i ett gäng nyfikna turister med digitala stillbilds- och videokameror i högsta hugg när du går ut i morgonrocken med kaffemuggen i handen för att hämta tidningen i din radhuslänga a´la Vivalla. De tar tag i dig och vill bli fotograferade tillsammans med dig, innan de kliver förbi dig in i huset för att fotografera köket, sovrummet, vardagsrummet innan de till sist lyfter upp bebisen ur spjälsängen för att få en bild men tillsammans med denna exotiska skandinav. Samtidigt klagar de på att det är så mycket andra turister där och att området har blivit allt för kommersiellt och förstört.

Någon som ställer upp, det är bara att maila mig!

Visst är det väl intressant att vi hela tiden jagar det som är oförstört och tror att det fortfarande kommer att finnas sådana ställen om vi konstant jagar dem och förstör dem i vår väg, natur som kultur.