Så här såg min förra måndag ut: 
  

Jag hängde upp min shortsdress från Weekday på tork på stödpinnen till vårt nyplanterade äppelträd och drack världens godaste hemmagjorda milkshake med min lillebror. Det var så varmt att man höll på att svimma i långärmat, tror jag, och så soligt att man var tvungen att kisa och hålla för ögonen samtidigt.

Idag såg jag istället en mörkgrå himmel som plötsligt började släppa ner tonvis med regn. Varje droppe betedde sig som en sten i vattenpölarna, och jösses vad många sådana droppar det kom! Jag kände mig dum som varken hade jacka eller paraply när jag gick från busshållsplatsen upp till Akademiska sjukhuset. En stor gul sicksackblixt - mer avlång och inte lika perfekt sicksackig som man brukar rita - såg ut att slå ner i sjukhustaket och följdes upp av ett enormt dunder som fick både mig och några andra att hoppa till. Några timmar senare, efter väntan och provtagningar, fick jag reda på att jag har drabbats av lunginflammation. KUL! Det märks att det inte längre är sommar...

Nejdå, jag ska inte säga att jag bara lider av att sommaren är slut. Luften känns friskare på något vis. Man vaknar inte längre av att solen har förvandlat rummet till ett växthus och att kudden har fastnat i ansiktet, precis som täcket har fastnat över hela resten av kroppen. Och man kan sätta på sig lite fler fina och mysiga kläder om man har lust. Titta i modetidningar och inspireras av höstmodet, upptäcka en underbar kappa från Ida Sjöstedt med fuskpälskrage och guldknappar som man i alla fall kan drömma om... nu när man äntligen kan sova. Så låt mig omformulera mig lite: Det märks inte att det inte längre är sommar. Det är uppenbart att hösten redan är här!

Förresten, jag fick antibiotika. Och jag älskar åsk- och blixtoväder! Det är så coolt!

Jag hade en idé om hur jag skulle fota kläderna från London ute i vår gröna, soliga trädgård, hänga upp lite kläder i äppelträdet och så vidare. Men tyvärr ville varken min modell Anna (16-årig lillasyster) eller min extrafotograf Martin (8-årig lillebror) ställa upp på det, så då fick det bli bilder från spegeln och rummet istället.

Usch, jag hatar egentligen att ta kort på mig själv. Men vad gör man inte?

   

Vänster: Väst från en second hand-affär i London, svart linne från H&M, jeansshorts: mammas före detta Levi´s-jeans.
Höger: Tröja med glitter- och spetsbroderier från Topshop i London, linne under: ett vanligt linne från Primark i London (£2) som är omgjort till ett tubtoplinne i brist på beiga tubtoplinnen här i Sverige, väska: ja ni vet, second hand i London (här är guldkedjan gömd i väskan som fungerar som kuvertväska), gråsvarta jeansshorts från Weekday, skor från Vagabond. Skorna kommer från Sverige men fick mycket uppmärksamhet i den stora, engelska staden vi besökte. "Excuse me, where are those shoes from?" var standardfrågan när jag och Anna vandrade mellan affärerna och caféerna. Lite fånigt, men det var kul!

       

Vänster: Linne från Topshop i London, shorts från Weekday, skor från Urban Outfitters i London, väska från en second hand-affär i Soho, London.
Höger: T-shirt som är klippt i halsen och uppsatt med säkerhetsnålar i ärmarna från Camden market - en marknad i London, mammas gamla jeans, Converse från en skoaffär på Oxford Street i London.

Det här var dock inte allt vi hittade så här kommer två bilder direkt från resan:

  

Vänster: Från samma affär jag köpte min kuvertväska - hon har den i handen på bilden. Skor, cykelbyxor - eller rättare sagt avklippta leggings - och svart linne är från Sverige, det gul- och vitrandiga plagget är något hon provar i affären. Höger: Allt är svenskt exklusive tunikan från second hand-affären Rokit på Brick lane och strumpbyxorna från Primark. Bilden är för övrigt tagen utanför resebokhandeln i Notting Hill.

Så slutligen vill jag säga en sak till Annas försvar: Hon posar inte seriöst på bilderna. Hon lever bara ett omedvetet poserande liv.
Och till mitt försvar vill jag säga: Jag vet att ovanstående två bilder skär sig otroligt mycket tillsammans, men jag tycker om båda två så ni får stå ut med ...tja, färgkontrasterna?

Hejdå så länge!

Idag har jag:
vaknat sent
ätit mannagrynsgröt till frukost och sett på PS. I Love You
läst en bra bok
tittat på gamla fotografier
bara zappat framför TV:n
tittat på ännu en film - Djävulen bär Prada
och gjort en nyttig sak: satt fast en guldkedja på en av två väskor jag hittade i en second hand-butik i London.

Ibland är sådana här dagar tråkiga. Ibland är de alldeles alldeles underbara.

   

Väskan passar utmärkt som kuvertväska, men med tanke på att jag hittade två ringar på insidan av den - förmodligen där för att fästa ett axelband - och för att det lätt blir jobbigt när händerna aldrig får vara fria, cyklade jag till Bauhaus och köpte mig en kedja i guld - billig och helt perfekt! (Inte i äkta guld naturligtvis!) Sedan snurrade jag en ståltråd tre varv runt en tuschpenna och knipsade med en tång för att skapa en liten nyckelringsliknande miniring att sammanlänka kedjan och väskan med (bilden till vänster).

Jag vågar nästan lova att det kommer fler bilder på väskan snart. Och förhoppningsvis lite bättre!

Nu ska jag softa lite till,
Hejdå så länge!

Det här är en typisk bild som visar dagarna innan studenten. Sy, nåla och försöka få bort halsont och förskylning med Strepsils och honungsvatten. Men så blev det också en helt utomordentligt underbar dag tillslut!

   

Bilden till vänster var den enda bild jag hade där man ser i princip hela klänningen. Den är tagen kvällen innan då klänningen precis hade blivit klar (och jag var naturligtvis tvungen att prova allt tillsammans). Klänningen blev inte exakt som jag hade tänkt mig för ett av tygen var så tunt att det rispade upp sig på flera ställen. Därför var jag tvungen att göra överdelen lite kortare. Egentligen skulle kjolen börja längre ner men då hade inte överdelen fått någon sömsmån... Ja, ni fattar. För att kompensera det lite satte jag ett spetsband i midjan som för synens skull i alla fall kunde göra överdelen lite längre.

Bilden till höger visar kanske den bästa dagen i mitt liv - STUDENTEN.

När allt skolarbete är över, när all press och all stress är borta, när betygen är satta, när skolan går ut på att enbart träffa kompisar och fika och njuta av livet... då kommer jag på att jag ska sy min egen studentklänning. Grattis!

Efter att ha letat igenom nästan hela Stockholm och absolut hela Uppsala utan att ha hittat den perfekta klänningen kunde jag inget annat än att råka gå in i en tygaffär i panik... Inte för att jag hade minsta mönster men jag hade i alla fall en idé. Eller några stycken rättare sagt. Och lite beslutsångest. När beslutsångesten hade nått sitt klimax och jag inte kunde säga "du kan gå före" till fler kunder bakom mig i kön till tygdisken, för att det skulle verka sinnesjukt hyperkonstigt då, tog jag mod till mig och köpte tyg och nålar för lite över femhundra kronor. Jösses säger jag bara. Och nu är det bara fem dagar kvar till studenten. Tur att jag gillar spänning!

Men som rubriken till inlägget lyder har jag åtminstone kommit en liten bit. Här får ni bilder som visar det.


   
Det blir ganska mycket nålande och då är det ju en fördel att jag inte lider av det!


   

Vädret blev underbart!  Att sista april kunde bli så lyckat i år igen, jag förstår inte. Dåligt väder dagen innan, gassande sol dagen, dåligt väder dagen efter... Jag njuter av tanken. Och jag såg massor av solglasögon! Överallt. Till och med ett och annat par bara ben! Jag tyckte nästan att det var varmt med jeans ett tag. Glada människor åt alla håll... 


 
Den här bilden är inte från sista april utan från idag när jag tog en två timmars promenad med musik i öronen. Varje gång solen kom fram bakom molnen blundade jag och såg till att det spelades något extra bra. En gång tillät jag mig själv till och med lyssna på Kids med MGMT. Den är så härlig att jag förra året förbjöd mig själv att lyssna på den medvetet, för att inte tröttna på den. Men idag, första dagen med shorts (lite kallt kanske), idag fick jag.

Med det här inlägget ville jag bara säga att sommaren är nära. Det ligger säkert kvar delar av de enorma snöhögarna som bildades i vinter någonstans, men att jag klarade av att gå i shorts idag bevisar att det inte alls dröjer länge förrän alla gör det.

(Och ja, jag höll på att trilla baklänges när bilden togs...)

Camilla

Imorgon är den sista april och då är man lyckligt lottad som bor i Uppsala! Vissa uppsalabor får inte ens ha kvar sina egna rum den här helgen för att syskonens Stockholmskompisar måste ha någonstans att sova.

Jag tänkte att jag skulle baka lite muffins till champagnefrukosten vid bryggan...


De blev klara nyss och det gick väl sådär. Jag kanske exprimenterade lite väl mycket och missuppfattade termen muffinsformar. Men ingredienserna är goda och det är ju insidan som räknas.

Hoppas bara att det blir fint väder! Alla säger olika och jag vågar inte titta efter själv. Även om de flesta är negativa hoppas jag på att solen kommer lysa lika intensivt som förra året. Min högsta önskan är att alla går runt i shorts och solglasögon. I så fall skulle jag kanske ha på mig de här:


De kommer varken från Topshop, MONKI, H&M eller Weekday, utan från Myrornas. (Man KAN alltså fynda där.) Men det är kanske mycket att tro att vädret kommer bli så bra? I vilket fall får vi svaret imorgon.

Camilla

I torsdags när vi var på TV4-huset med klassen och tittade på Malous Efter tio, pratade vi om att man är i Stockholm alldeles för sällan. Jag bor i Uppsala, tågen går Stockholm minst en gång i timmen, resan tar bara drygt 40 minuter. Och jag åker nästan aldrig dit.  

MEN under de senaste tio dagarna har jag varit där tre gånger! Först fredagen på lovet, sedan i torsdags när vi bland annat lyssnade på Daniel da Silvas mystiska tågresehistoria och fick smaka glass hos Malou, och sedan igår. Jag fick nämligen ett infall att jag skulle åka dit, och då gjorde jag det. Meningen var att jag skulle hitta en studentklänning, men det gjorde jag naturligtvis inte. Det kommer nog i maj istället.

En upplevelse var det i alla fall!


 
Den här tröjan kostade 60 kronor på Myrornas. Jag ångrar lite att jag inte köpte den. Blommigt, mysigt, axelvaddar, allt! Från den tiden då H&M hette Hennes.



Jag hittade en superfin byxdress på Urban Outfitters också. Det kanske inte syns att den var superfin för alla detaljer kom inte med i bild, men det var den verkligen. (Lägg även märke till hur jag smyckar mina omklädningsrum när jag provar kläder... hehe)

Ha en bättre vecka än vad jag kommer ha!
Jag ska njuta så mycket jag kan, trots att skolan tar över mitt liv lite väl mycket nu för tiden känns det som,

Camilla

Det börjar närma sig. Om 60 dagar tar vi studenten.
Jag har inte fått min mössa än, jag missade att köpa biljetter till studentfesten (de tog slut på en halvtimme så jag var inte ensam) och min mammas supersnälla, superhärliga faster kanske inte kan komma på min studentmottagning för att hennes son ska gifta sig dagen efter. Men jag är lycklig ändå.

På fredag ska jag åka till Stockholm och försöka hitta en studentklänning. Tills dess ägnar jag tiden åt att titta i tidningar.



Camilla