Så här såg min förra måndag ut: 
  

Jag hängde upp min shortsdress från Weekday på tork på stödpinnen till vårt nyplanterade äppelträd och drack världens godaste hemmagjorda milkshake med min lillebror. Det var så varmt att man höll på att svimma i långärmat, tror jag, och så soligt att man var tvungen att kisa och hålla för ögonen samtidigt.

Idag såg jag istället en mörkgrå himmel som plötsligt började släppa ner tonvis med regn. Varje droppe betedde sig som en sten i vattenpölarna, och jösses vad många sådana droppar det kom! Jag kände mig dum som varken hade jacka eller paraply när jag gick från busshållsplatsen upp till Akademiska sjukhuset. En stor gul sicksackblixt - mer avlång och inte lika perfekt sicksackig som man brukar rita - såg ut att slå ner i sjukhustaket och följdes upp av ett enormt dunder som fick både mig och några andra att hoppa till. Några timmar senare, efter väntan och provtagningar, fick jag reda på att jag har drabbats av lunginflammation. KUL! Det märks att det inte längre är sommar...

Nejdå, jag ska inte säga att jag bara lider av att sommaren är slut. Luften känns friskare på något vis. Man vaknar inte längre av att solen har förvandlat rummet till ett växthus och att kudden har fastnat i ansiktet, precis som täcket har fastnat över hela resten av kroppen. Och man kan sätta på sig lite fler fina och mysiga kläder om man har lust. Titta i modetidningar och inspireras av höstmodet, upptäcka en underbar kappa från Ida Sjöstedt med fuskpälskrage och guldknappar som man i alla fall kan drömma om... nu när man äntligen kan sova. Så låt mig omformulera mig lite: Det märks inte att det inte längre är sommar. Det är uppenbart att hösten redan är här!

Förresten, jag fick antibiotika. Och jag älskar åsk- och blixtoväder! Det är så coolt!

Jag åkte för några timmar sedan hem från Alingsås. Under resan tillbaka till Uppsala lyssnade jag bland annat på Annika Östbergs Sommar i P1. Där berättade hon om sin fängelsevistelse, om dagen hon blev fri och om hur det var att komma tillbaka till Sverige. Hon berättade att hon inte kunde sluta att känna sig tacksam. Tacksam över att få duscha ensam, tacksam över att kunna välja vilken färg hon ville ha på underkläderna. Tacksam över allt som vardagen hade att erbjuda.    Jag tror att vi borde lyssna lite på Annika Östberg. Det är så fruktansvärt lätt att bara leva, utan att tänka på hur fantastiskt bra man har det. Tonårsproblem är visst lika viktiga som något annat, det måste alla förstå, men det är inte allt. Det finns en värld utanför vår bubbla, vår vardag. Vi måste bara försöka att tänka som barn igen, och se allt med nya ögon. Först då kan vi se vilka problem som finns i vårt samhälle. Först då kan vi uppskatta det vi har.

I år är det den biologiska mångfaldens år!

Nästa år är det kanske turismens år... igen. (Kommer inte ihåg när det var turismens år senast). FN utser alltid ett år till något typ av temaår verkar det som. I all välmening såklart och det hoppas jag att de fortsätter att göra. Det som är viktigt med dessa temaår är att se till att man bygger någonting som är hållbart. (Min kollega sa just att han inte orkar få in den biologiska mångfaldens år i undervisningen eftersom hon uppmärksammade nationalparkernas år senast).

Jag hade en idé om hur jag skulle fota kläderna från London ute i vår gröna, soliga trädgård, hänga upp lite kläder i äppelträdet och så vidare. Men tyvärr ville varken min modell Anna (16-årig lillasyster) eller min extrafotograf Martin (8-årig lillebror) ställa upp på det, så då fick det bli bilder från spegeln och rummet istället.

Usch, jag hatar egentligen att ta kort på mig själv. Men vad gör man inte?

   

Vänster: Väst från en second hand-affär i London, svart linne från H&M, jeansshorts: mammas före detta Levi´s-jeans.
Höger: Tröja med glitter- och spetsbroderier från Topshop i London, linne under: ett vanligt linne från Primark i London (£2) som är omgjort till ett tubtoplinne i brist på beiga tubtoplinnen här i Sverige, väska: ja ni vet, second hand i London (här är guldkedjan gömd i väskan som fungerar som kuvertväska), gråsvarta jeansshorts från Weekday, skor från Vagabond. Skorna kommer från Sverige men fick mycket uppmärksamhet i den stora, engelska staden vi besökte. "Excuse me, where are those shoes from?" var standardfrågan när jag och Anna vandrade mellan affärerna och caféerna. Lite fånigt, men det var kul!

       

Vänster: Linne från Topshop i London, shorts från Weekday, skor från Urban Outfitters i London, väska från en second hand-affär i Soho, London.
Höger: T-shirt som är klippt i halsen och uppsatt med säkerhetsnålar i ärmarna från Camden market - en marknad i London, mammas gamla jeans, Converse från en skoaffär på Oxford Street i London.

Det här var dock inte allt vi hittade så här kommer två bilder direkt från resan:

  

Vänster: Från samma affär jag köpte min kuvertväska - hon har den i handen på bilden. Skor, cykelbyxor - eller rättare sagt avklippta leggings - och svart linne är från Sverige, det gul- och vitrandiga plagget är något hon provar i affären. Höger: Allt är svenskt exklusive tunikan från second hand-affären Rokit på Brick lane och strumpbyxorna från Primark. Bilden är för övrigt tagen utanför resebokhandeln i Notting Hill.

Så slutligen vill jag säga en sak till Annas försvar: Hon posar inte seriöst på bilderna. Hon lever bara ett omedvetet poserande liv.
Och till mitt försvar vill jag säga: Jag vet att ovanstående två bilder skär sig otroligt mycket tillsammans, men jag tycker om båda två så ni får stå ut med ...tja, färgkontrasterna?

Hejdå så länge!

Sommar, semester

Vad denna sommar har varit härlig, men när den var som bäst jobbade jag :( har semester just nu. Jag har ju givetvis tagit foton, men inte kännt för att sitta vid datorn så mycket. Det ska bli gjort snart .....

Då har jag några tips på kvalitativ sysselsättning! Vad sägs om att kika på någon/några av de här filmerna? De sägs vara sevärda. Jag har inte sett alla men jag ska försöka att kort sammanfatta filmernas olika innehåll.

Om du bestämmer dig för att se någon av dem, eller redan har sett någon så skriv och berätta vad du tyckte!=)

________________________________________________________________

Idag har jag:
vaknat sent
ätit mannagrynsgröt till frukost och sett på PS. I Love You
läst en bra bok
tittat på gamla fotografier
bara zappat framför TV:n
tittat på ännu en film - Djävulen bär Prada
och gjort en nyttig sak: satt fast en guldkedja på en av två väskor jag hittade i en second hand-butik i London.

Ibland är sådana här dagar tråkiga. Ibland är de alldeles alldeles underbara.

   

Väskan passar utmärkt som kuvertväska, men med tanke på att jag hittade två ringar på insidan av den - förmodligen där för att fästa ett axelband - och för att det lätt blir jobbigt när händerna aldrig får vara fria, cyklade jag till Bauhaus och köpte mig en kedja i guld - billig och helt perfekt! (Inte i äkta guld naturligtvis!) Sedan snurrade jag en ståltråd tre varv runt en tuschpenna och knipsade med en tång för att skapa en liten nyckelringsliknande miniring att sammanlänka kedjan och väskan med (bilden till vänster).

Jag vågar nästan lova att det kommer fler bilder på väskan snart. Och förhoppningsvis lite bättre!

Nu ska jag softa lite till,
Hejdå så länge!

Matrevolution!

Hur har det kommmit sig att det har gått så åt pipsvängen att de livsmedel som är nyttiga och bra för hälsan ska vara så svåråtkomliga och i värsta fall dyra?